Data i överflöd men brist på förståelse för vad den betyder

Häromdagen pratade jag med en skolledare om dilemmat att svenska barn är ganska duktiga på att beskriva men sämre på att förklara. I ett annat sammanhang så var det en lärare som sa ”vi samlar tonvis med information men vi analyserar den aldrig” och i förra veckan var det en lärare som klagade över att behöva dokumentera en massa om allt möjligt utan att se nyttan med att lägga sin dyrbara tid på den aktiviteten.

När jag sedan läste den här artikeln i HBR så började ett mönster bli synligt http://blogs.hbr.org/cs/2012/09/data_is_useless_without_the_skills.html

Eftersom det verkar vara en eftersatt kompetens hos många att analysera data/information så blir det lätt ointressant att båda skapa information och att ta del av den. Det som är en tabell med siffror för några är för andra hårda fakta som högljutt kräver åtgärd.

Den stora utmaningen är att göra information meningsfull och ibland är det enklare att göra den meningsfull genom att generalisera baserat på det man själv tycker verkar rimligt vilket kan vara riktigt eller inte.

Den riktigt stora utmaningen är att det sällan räcker att en person analyserar och gör information begriplig för sig själv. Särskilt inte om det handlar om ett sammanhang där resultaten skapas av grupper av människor tillsammans.

Vi vet av våra mätningar att en av de största utmaningarna många verksamheter har är att få en gemensam förståelse för uppgiften och hur vi löser den. Det kan förefalla konstigt men när vi börjar borra i frågan i olika sammanhang så blir mönstret tydligare. Och svaret låter ofta ungefär såhär:

”Vi tar ofta för givet att vi har en gemensam bild av Vad vi ska göra och Hur det ska gå till. Dessutom lägger vi inte tillräckligt med tid på att diskutera Varför vi gör som vi gör.” Det kan sammanfattas med För lite energi läggs på reflektion.

Det finns inte en enda teoretisk modell för utveckling (såvitt jag vet) som inte har reflektion, uppföljning eller analys som ett moment. Men det verkar som om analysen inte får rätt utrymme, sker på ett relevant sätt eller ställer rätt frågor.

Enklaste nivån skulle kunna beskrivas med ”Båten läcker – Täta hålet”. En något djupare analys skulle kunna ställa frågan vad som skapade hålet och varför. Ytterligare en nivå tar oss till frågan vad det är i vårt sätt att arbeta (göra och vara) som ledde till att hålet kunde uppstå över huvud taget.

De huvudsakliga utmaningarna verkar vara två. Den första är att ta sig tiden att reflektera och analysera tillsammans. Är det fint att göra (= att vara en doer) så kanske det uppfattas som slöseri att ”bara” tänka på det som redan gjorts. Den andra är att våga prata om hur det gick och att hitta former som gör att det inte blir feedback/analys på personen utan på resultatet av det kollektiva arbetet.

Forskning på lärande i skolan visar att bra feedback kortar tiden till önskat resultat med ca 50 %. Då ingår både feedback från läraren och elevens feedback till sig själv. I vårt arbete de senaste åren har den siffran bekräftats även för vuxna i arbetet. Skillnaden är i första hand att feedbacken är kollegial och att analysen/reflektionen sker i grupp. Så allt tyder på att det är väl investerad tid som hjälper teamet att hela tiden göra rätt saker på ett bättre sätt.