Svenska lärarkåren lägger minst tid i OECD på sin egen kompetensutveckling

Enligt undersökningen TALIS 2013 är det bara i Finland, England och Flandern som färre lärare deltar i årlig kompetensutveckling. Det bara i Slovakien, Italien och Frankrike som man lägger färre dagar per år på kompetensutveckling. I Sverige är det 59 procent av lärarna som lägger i snitt 3 dagar på år på egen kompetensutveckling (70 % och 8 dagar är snittet i OECD). Dessa 3 dagar fokuseras på ämneskunskaper och didaktik. Dessutom tycker lärarna inte att den kompetensutveckling de genomför har någon större effekt på deras undervisning. Klicka här för att komma till undersökningen på Skolverkets hemsida. Siffrorna i undersökningen gäller hela lärarkåren i Sverige så naturligtvis finns exempel på riktigt hög kvalitet i Sverige och mindre lyckade exempel.

Ämneskunskap och didaktik är för mig frågan om Vad vi ska kunna. Det andra perspektivet är Hur vi ska lära oss. När man i TALIS 2013 frågar lärarna vad de vill lära sig mer om så svarar svenska lärare att de vill bli duktigare på IT, utvärdering och att undervisa elever med särskilda behov. Nu säger forskningen att alla elever behöver mötas där de befinner sig för att nå sin fulla potential så på sätt och vis har alla elever särskilda behov.

Vad skulle hända om svenska lärarkåren går från att 59 % lägger 3 dagar per år till att 100 % av lärarna lägger 8 dagar på år (som är snittet i undersökningen) och att dess 5 extra dagar läggs på förmågan att undervisa ALLA elever utifrån deras behov? Fortsätt mattelyft och andra ämneslyft men lägg till ett pedagogiklyft som gör att alla goda kunskaper lärarna har också leder till lärande hos både elever och kollegor.

För mig handlar förmågan att lyfta en verksamhet om kompetensen att leda och driva verksamhetens utveckling. Det räcker inte om denna kompetens bara finns hos rektor. Alla som på ett eller annat sätt skall vara en motor i lärande och utveckling måste ha denna kompetens. Oavsett om det handlar om elevers, kollegors eller organisationens utveckling.
Min förhoppning inför 2015 är att fler personer i skolan ska titta sig i spegeln och säga ”jag vill bli duktigt på att leda och driva utveckling, hos mina elever, hos mig själv och hos mina kollegor”. En sådan ambition tror jag skulle skaka skolan i dess grundvalar och leda till väldigt spännande effekter hos våra barn.