Vi har en gemensam uppgift! Vilka Vi? Vilken uppgift?

Det finns undersökningar som visar att få personer i en verksamhet kan svara på frågan Vilken strategi har ni? Det kan naturligtvis ha många förklaringar men ingen är väl egentligen OK.

I alla arbeten vi gör startar vi med frågorna i rubriken. När ni säger Vi, vilka menar ni då? är de första. Den andra är Vilken är er uppgift? Både de mätningar vi gör och de dialoger vi har med chefer och medarbetare i större verksamheter visar samma sak: Den gemensamma förståelse för vad man ska åstadkomma och hur det ska gå till är låg.

Vi vet från hjärnforskningen att vi har en tendens att fylla ut luckorna i förståelsen så att det blir en begriplig och meningsfull helhet för oss själva. Det betyder förmodligen att många svarar Ja frågan om de känner till strategin men det är inte samma sak som att de har en gemensam förståelse eller beskrivning. Det i sin tur leder till att det finns många sätt att omvandla strategin till verksamhet. I bästa fall hänger aktiviteterna ihop och stöttar varandra. I värsta fall motverkar de varandra.

Tidigare i dag fick jag en intressant beskrivning av situation där ett företag ägde många olika verksamheter inom samma område. Den jag pratade med var kund till flera av företagen i gruppen. Han berättade att det under flera år varit så att företagen i gruppen bjöd under varandra för samma produkter och på så vis pressade priset på marknaden. Även om det inte är så extremt i ett företag där alla inte förstår strategi så är principen den samma – olika delar av verksamheten kan motverka varandra. Det leder till friktion och frustration i verksamheten, dåligt utnyttjade resurser och uteblivna intäkter (i bästa fall).

Redan på 50-talet var man medveten om detta och jobbade med olika former för dialog för att komma åt problemet. Vartefter vi har fått datorer och fungerande Internet har dialogen i stora stycken flyttat över online och blivit social snarare än arbetsrelaterad. Samtidigt har förmåga att samla in stora mängder data fascinerat oss och lett till en uppsjö av mätningar. På så sätt har det kvantitativa perspektivet fått ersätta det kvalitativa. Vi tror dessutom att data ersätter förståelse. McKinsey skriver långa artiklar om hur man ska hantera det de kallar Big Data och konstaterar att förmågan att analysera stora datamängder är begränsad. Det leder till att vi många gånger förväxlar information med förståelse.

Ett botemedel är att vi hjälps åt att skapa mening av det som sker omkring oss. En gång i tiden var det ”chefens” privilegium att tolka världen och berätta vad det betyder för verksamheten – i form av strategi eller bara alldagliga prioriteringar och beslut. I dag är informationen så omfattande och världen så komplex att det krävs flera kloka människor som hjälps åt. Det krävs dialog och inte bara i största allmänhet. Det krävs strukturerad dialog som ingår i ett systematiskt sätt att arbeta.

Trösten är att det finns verktyg och metoder som varken är dyra eller svåra. Man måste bara ta sig i kragen och sätta igång och sedan lära sig hur det fungerar genom att testa och utveckla.

Där dialogen fungerar så kommer större delen av de som är involverade garanterat kunna svara på frågorna Vilken är er strategi? Vilken är då er uppgift? Vilka är ni som ska förverkliga den?