Har du träffat någon som inte vet hur lite han kan om det han uttalar sig om?

Många av oss har nog gjort det men visste du att det beteendet har ett namn? Det kallas Dunning-Kruger effekten efter de två forskare som 1999 tog fram vetenskapliga bevis för att inkompetenta människor inte förstår att de är inkompetenta och därför har lättare att överskatta sin kompetens än de som vet mer.

I en tidigare bloggpost refererade jag till Daniel Kahnemans bok Tänka, snabbt och långsamt om bland annat hjärnans lättja. Eftersom det är jobbigt att tänka efter så reagerar människor lätt med autopiloten och utgår från att det jag har för ögonen och kan se utan ansträngning är allt jag behöver ta hänsyn till. Bakomliggande fakta och orsaker är ointressanta. Kahnemann kallar det för What You See Is All There Is.

Hjärnans lättja och Dunning-Kruger är förmodligen två sidor av samma sak. Har personen dessutom ett stort självförtroende och sitter i en position som medför makt kan effekten bli monumental.

Insikten är inte ny men det var Dunning-Kruger som skaffade de vetenskapliga bevisen. Sokrates uttryckte den såhär: Är jag vis är det för att jag vet att jag ingen kunskap har. Citatet ger uttryck för en annan diagnos som på engelska kallas Impostor Syndrome – bedragarsyndromet. Det innebär att man är tillräckligt kunnig för att veta hur lite man egentligen kan och därför är försiktig med för snabba ogrundade slutsatser och därmed riskera att upplevas som en bedragare.

Tyvärr leder de två syndromen lätt till att fel människor tar för sig och fel människor håller tillbaka.

I dag är många verksamheter kunskapsorganisationer så man kan tycka att risken för obalansen mellan kunniga och okunniga ska vara liten. Tyvärr stämmer det inte riktigt eftersom världen bara blir mer och mer komplex och utmaningarna vi står inför ofta kräver breda insatser från många kunskapsområden för att kunna lösas. Är jag kunnig på ett område betyder inte det att jag kan andra områden lika väl. Ibland kan man fnissa lite när framgångsrika personer ombeds uttala sig om något de inte sysslar med till vardags.

Det som krävs för att komma åt problemen som Dunning-Kruger syndrome och Imposter syndrom riskerar att skapa är att hitta former för de personer som lider av syndromen att åstadkomma resultat tillsammans. Utmaningen är inte Hur mycket olika personer vet eller Vem som vet vad. Utmaningen är att få dem att ta på sig uppgiften att tillsammans komma fram till en lösning som hanterar utmaningen. En nog så stor utmaning som du kan läsa lite om i material på vår hemsida om du är intresserad.

Så nästa gång du hör t.ex. en föreläsare uttala sig med stor säkerhet om något de inte begriper så har du en diagnos du kan skriva i utvärderingen: Dunning-Kruger!