Det finns ord som inte har betydelse i alla kulturer

Ett sådant ord är ”interdependent”. På svenska säger vi ömsesidigt beroende, dvs. att vi är beroende av varandra på ett eller annat sätt. T.ex. för två kollegor att lyckas med sitt jobb eller för en organisation att lyckas genomföra sin strategi.

För ganska många år sedan nu gjorde jag ett uppdrag för Vattenfall. Det var en kulturinventering av hela koncernen och den skulle genomföras på svenska, tyska, polska, finska och engelska. Den första utmaningen var att skapa en tabell med begrepp som betydde samma sak på alla språken så att det gick att jämföra resultaten mellan länderna. Interdependent fanns med i det engelska originalet.

Bara att göra tabellen var en utmaning och vissa ord/begrepp kom inte med eftersom det inte gick att hitta översättningar som fungerade. Interdependent kom inte med eftersom det inte gick att hitta enskilda ord eller korta meningar som betydde interdependent på tyska och polska.

Det kan vara så i organisationer också. Även om vi pratar samma språk rent formellt så kan skillnaderna vara så stora mellan hur medarbetare uppfattar begreppen så de går inte att använda.

Att dessa minnen flöt upp till ytan beror på att jag läste en text häromdagen om Interdependent leadership. Även om vi inte uttrycker oss så i vårt dagliga arbete på BasKraft så stämmer synsättet väldigt väl överens med vad vi står för och arbetar med.

I platta organisationer med många medarbetare som ska lösa komplexa uppgifter (t.ex. skolan) är medarbetarna i allra högsta grad ömsesidigt beroende av varandra för att lyckas. Oavsett roll eller nivå. Ändå har vi en tendens att utvärdera prestationer individuellt i första hand. Och det vi utvärderar är det vi klarar av att mäta, eller åtminstone klarar av att kvantifiera på ett rimligt sätt.

Jag lyssnade på ett program Filosofiska rummet från Sveriges radios P1 där en grupp kunniga personer diskuterar begreppet Fronesis i välfärden. Fritt översatt betyder det praktisk klokskap och kommer från Aristoteles sätt att se på värden.

En utmaning vi ser hos verksamheter är att göra denna praktiska klokskap till ett något gemensamt. Ofta finns det tillräckligt med individuell klokskap men den kommer inte till sin fulla rätt eftersom 1+1+1+1+1+1 bara summeras till 6. Utmaningen ligger i att få organisationen att förstå att även + ska räknas in i helheten. Men eftersom vi inte har något enkelt sätt att kvantifiera storleken på tecknet + (det kitt som håller ihop medarbetarna till en fungerande helhet) så har vi svårt att sätta värde på det. Det är + som symboliserar interdependence/ömsesidigt beroende.

Att mäta och utvärdera medarbetarna en och en leder till att vi inte får full effekt av de resurser vi har till vårt förfogande. I tider av krympande resurser och behov av att få ut mer av de resurser vi faktiskt har borde vi bli duktigare på att ta med + som företeelse i vårt arbete. Både när vi utvärderar och när vi planerar för kommande framgångar.