Är dina medarbetare tankeläsare?

Häromdagen kom frågan om förväntningar upp i ett möte med en grupp ledare. Vilka har vi och på vem? Är de rimliga och meningsfulla? Var finns de dokumenterade? Som vanligt finns det en del skrivet om frågan, t.ex. i denna HBR artikel.

Oavsett om man väljer att göra ett stort arbete med modeller och verktyg i botten eller något mindre i vardagen så är rubriken en bra tankeställare.

Det visar sig gång på gång att mycket av förväntningar, styrdokument och andra uttryck för HUR vi förväntas arbete lätt glider in i bakgrundsbruset. En härlig kommentar med gruppen häromdagen var ”när jag började [för ganska många år sedan] så förväntades alla vet”. Och det kanske inte är så märkvärdigt uttalande om man tar med situationen i bedömningen. Då var situationen mer stabil och traditionella sättet att arbeta löste uppgiften.

Givet allt som hänt i Sverige i modern tid så kan man väl med bästa vilja i världen inte säga att läget är stabilt. Och ju mer förutsättningar ändras desto viktigare blir det att hela tiden fråga vad det för konsekvenser för det egna sättet att arbeta.

Jag har refererat till vårt självskattningsverktyg tidigare och det faktum att ca 1 000 lärare som vi arbetat med samstämmigt har sagt att det som släpar mest i det interna arbetet är att det inte finns en gemensam syn på vad de ska åstadkomma och hur det ska gå. I ljuset av den självrannsakan som borde komma efter ett sådant påstående blir frågan om tankeläsning högst relevant.

En rektor vi arbetar tillsammans med gjorde för ett tag sedan ett antal intervjuer med alla som han uppfattar som intressenter i skolan. Det var allt från elever och föräldrar via personal till tjänstemän och politiker. Listan blev omfattande och spretig. En del av förväntningarna var rimliga och andra fullständigt uppåt väggarna. Det arbete som sedan vi var involverade i handlade om de förväntningar vi har på varandra som kollegor. Dialogen, som blev både spännande upp upplysande, är inte avslutad. Ibland tar det tid att koka ner en stor bruttolisa till något användbart.

Målbilden bör vara en lista med förväntningar i Einsteins anda: Så enkel som möjligt men inte enklare. Rimlig och tydlig är ett bra motto, så slipper vi missförstånd kopplade till att vi inte kan läsa tankar – ännu.